Inlägg
Jag har reflekterat litet över varför det skrivs så mycket i media om fattigdomen just nu. Är det bara pengar det handlar om i samhället? Jag tror många barn som lever i familjer med gott om pengar - som har möjlighet till resor på sportlov och utlandsresor - ändå saknar det allra viktigaste:
Kärlek.
I dagens DN står det att läsa om Rädda Barnens undersökning om barns fattigdom i Sverige. Jag växte upp på 40-talet under svåra förhållanden: Vi hade mat (men inga pengar), vi hade säng, (men inte eget rum) det fanns inga fickpengar (men det fanns alltid pengar till sprit). Jag växte inte upp hos mina föräldrar och kan nog kalla mig för "maskrosbarn", men jag anser ändå inte att jag växte upp i fattigdom.
Min kommentar till artikeln: Tyvärr kan inte barn välja sina föräldrar. Hur ska man kunna komma till rätta med fattigdomen hos barn utan att få påverka de val föräldrarna gör?
I Newsmill skriver Jonatan Hermansson som svar på Helena Rivièrs artikel: "Man måste inte vara hungrig för att vara fattig". Min kommentar på det är: Jo, absolut. Eller har man särskilda normer för fattigdom i Sverige jämfört med övriga världen. Värdsbankens norm för fattigdom gäller väl alla länder. Jag håller mer med Helena Rivièrs syn.
För ett år sedan skrev media så gott som varje dag snyfthistorier om s k fattiga människor. Jag tar upp tråden från min gamla blogg och citerar ur Aftonbladet den 30 september 2010:
--------------------------
”Maria, fattig: I dagens Sverige måste du klara dig själv eller kasta dig från stupet
Ibland skippar jag att äta. Jag äter varannan vecka när jag har barnen hos mig. De övriga veckorna äter jag minimalt för att stilla värsta hungern. Inga lagade mål mat. Följden har blivit att jag drabbats av bristsjukdomar som jag nu får behandling mot.
Jag vet inte varifrån jag ska få pengar till hyran. Jag och mina barn är med snabb fart på väg in i fattigdomen. Jag ser ingen rätsida på vår situation. Socialen har ingenting att bidra med.
-------------------
Jag hade tidigare ett bra jobb med en bra lön. Men när livet rasade och jag blev sjuk fanns inte backupen och inte möjligheten att återhämta sig för att komma tillbaka till arbetslivet. I stället finns kraven, och krav gör många människor ännu sjukare.”
-------------------
Ungefär så här räknar en kommun ut månadsbidraget för:
Ensamstående mamma med två barn
Försörjningsstöd 5 650
Bostadsbidrag 3 200
Barnbidrag 2 200
Underhållsstöd 2 546
Summa inkomster 13 506
(Källa: Socialbidragsnormen 2010)
Ovanstående summa per månad är knappast fattigdom. Då använder man pengarna till fel saker. Inköp på avbetalning och lyxartiklar till hemmet är grogrunden för dålig ekonomi.
Det är lättare att skylla på samhället än att ta ansvar för de dåliga val man gjort i livet – val som påverkat den ekonomiska situationen. Ingen tar hänsyn till det utan beskriver sig hellre som offer för omständigheterna.
Det är skillnad mellan relativ fattigdom och absolut fattigdom. Ingenstans i media går man in och analyserar vad det beror på att människor hamnar mellan två stolar i krislägen. Just nu skyller alla på alliansens politik. Men det var likadant tidigare på 80-talet.
Verklig fattigdom är när man går till sängs hungrig, saknar tryggt boende och inte har hela och rena kläder. Vid verklig fattigdom lever man på mindre än en dollar om dagen och det finns inte många sådana personer i Sverige (bara de personer som av olika skäl vill hålla sig utanför det sociala). (Värdsbankens mått för fattigdom).
Jag skulle vilja se den pensionär som går ut i massmedia och berättar hur det är att äta gröt i två veckor och beklaga sig över sin situation. Skulle önska att fler vågade, men de äldre skäms.
Jag skulle vilja se den pensionär som går ut i massmedia och berättar hur det är att äta gröt i två veckor och beklaga sig över sin situation. Skulle önska att fler vågade, men de äldre skäms.
