N Hemmingsson

Citat av Leonardo da Vinci

God Natt Alla!

Amos Oz - återigen

En berättelse om kärlek och mörker.
En lördag besöker familjen tillsammans med farbror Staszekk  en arabisk familj i en annan del av staden. Farbrodern Staszek hade noga beskrivit att pojken måste uppföra sig.. Man ville ju inte förvärra fiendskapen mellan nationerna under denna period av oro över fara för blodiga krig.

Vid besöket träffar pojken en flicka i trädgården. Hon har sin lillebror med sig.  De pratar först artigt, men sedan frågar hon om han kan klättra i träd. Allt går sedan överstyr, eftersom han vill briljera väl uppe i trädet. En kedja sitter i trädet och i änden på den en rostig järnkula.

– Och hennes bror satt kvar därnere vid mullbärsträdets fot. Han hade slutat lägga ut löv i noggranna och hemlighetsfulla ringar, och rufsig, allvarsam, ansvarsfull och betagande tultade den lille pojken i sina kortbyxor och röda skor just iväg efter en vit fjäril, när någon uppe i mullbärsträdet plötsligt med ett skräckslaget vrål ropade hans namn, Awwad, Awwad, spring, och han hann kanske precis spärra upp ögonen och titta upp mot trädet, han hann kanske just se den rostiga järnkulan som lossnat från kedjan och rusade rätt emot honom, som en granat, allt mörkare och större och på väg rakt mot barnets ögon, och den skulle med säkerhet ha krossat barnets skalle om den inte med någon centimeter hade missat hans huvud och susat rakt förbi hans näsa för att med en dov duns kraschlanda på den lilla foten i röd sko, den docklika skon som plötsligt täcktes av blod –  

En dramatisk händelse. Det finns många berättelser från hans barndom, där han inte förstår, känner sig mindervärdig och inte riktigt passar in. Han har inga syskon och inte heller några kamrater.

Ja, ja det var bara en liten komplettering om boken. Var det den här scenen du und
rade över Cici?

Nina Hemmingsons vardagsrealistiska serier

Sorgesång av Siri Hustvedt

Jag läste Sorgesång, Siri Hustvedt  för någon månad sedan.

Boken, som har flera parallella historier, handlar om det mänskliga psyket, minne och glömska.

Erik Davidsen, en medelålders frånskild psykiatriker i New York är huvudpersonen. Hans far har gått bort och då han tillsammans med sin syster går igenom faderns papper hittar de ett mystiskt och brev från en främmande kvinna. De hittar också en nyckelknippa. Under ett år försöker han med hjälp av hittade anteckningar närma sig den far han inte kände speciellt väl i livet. Som psykiatriker  är han van att analysera allt och alla, och när han nu riktar fokus inåt upptäcker han att de melankoliska drag han haft senaste tiden gjort att han förändrats. Här finns också systerns tragiska liv beskrivet. En kvinna från Jamaica flyttar in med sin 6-åriga dotter i hans hus. Han blir vän med dottern först. Han blir förälskad i kvinnan men hon har egna problem att brottas med. Hennes exman förföljer henne genom att fotografera henne och dottern då de inte vet om det.  Under det år som berättelsen utspelar sig befinner sig syskonen Erik och Inga plötsligt mitt i historier där hemligheter, som länge dolts,  kommer upp till ytan. Inga, som levt i skuggan av sin döde man Max som var en känd författare och intellektuell, tvingas upptäcka det som hon inte såg under deras äktenskap.

I slutet av berättelsen lindar den lilla flickan, Eglantine, in Erik och alla möbler i hans rum, På ett något övertydligt sätt ska vi förstå att alla människor – både levande och döda - hör samman.

Det är svårare att skriva om en bok som inte engagerar mig. Trots att ämnet är intressant, har jag inte sträckläst den. Jag blev inte nyfiken på människorna i boken. Jag kände att de var konstruerade och analyserade på ett ett kyligt vis. Jag har lånat en till bok av Hustedt,  The summer without men, men  avstår nog från att läsa den. Boken får  följande poäng:  * * * * * * * * * *

De böcker som jag ska läsa

RÄTTELSE  - KÄRLEKENS HISTORIA HAR JAG REDAN LÄST
BOKEN JAG LÄSER JUST NU ÄR "EN GRÄNSLÖS KÄRLEKSHISTORIA", AINO TROSELL



Jag gillar Karin Alvtegens tidigare böcker, så den här tar jag med mig ut i gröngräset.

 Här ovan är de böcker som jag har i en hög som ska läsas först.  Sedan blir det några av de utvalda som Lyrans Noblesser har utmanat oss att läsa.

Tjingeling!

Böcker

Jag har alltid varit en bokslukare. Då jag var barn läste jag med ficklampa under täcket för att inte bli upptäckt. Min uppväxt var inte den bästa - jag tog min tillflykt till biblioteket och böckernas värld.  

De sista 20 åren före pensionen läste jag mest faktaböcker och jag hade alltid kompetensutvecklingen förlagd till sommaren. Jag försökte hinna läsa några sidor ur en skönlitterär bok innan jag somnade.

Gradvis har jag börjat skriva mer om mitt bokläsande i bloggen. Det är väl som det ska, eftersom bloggen delvis speglar det pågående livet. Mitt liv består mycket av läsning - speciellt nu på sommaren då andra aktiviteter ligger nere. Jag träffar barn och barnbarn så gott som varje vecka, men skriver inte så mycket om det. Dessutom är jag inte lika rörlig för närvarande. Det är därför jag går på styrketräning, också under sommaren.

Jag skriver alltså om böcker jag har läst och som jag vill läsa. Min första lista över lästa böcker är från 2010. Där har jag säkert missat många, eftersom jag inte hade antecknade då. Det blir min databas för mitt privata bruk, så jag inte glömmer bort vad jag läst. De böcker jag läst före 2010 är inte med. Jag får se om jag får tid att minnas dem.

För att återgå till läsningen sätter jag stort värde på att få kommentarer, att själv kommentera hos andra bokläsare.  Som senior har jag läst de flesta klassikerna. Jag ser att man i vissa bokcirklar just nu avverkar Anna Karenina. Den läste jag för ca 40 år sedan. Jag läser gärna om bra böcker, men numera läser jag ikapp såna böcker jag missat och framför allt läser jag aktuella och nyutkomna böcker. Jag lånar oftast på biblioteket, men just i dagarna har jag beställt fyra böcker på bokus.nu. Jag väntar ivrigt på posten.  Min favoritbok hittills 2011 är En berättelse om kärlek och mörker, Amos Oz.

Android mobiltelefon och stickning - vilka intressen för en senior!

För det mesta stickar jag åt andra, t ex kyrkans basar, barn, barnbarn och vänner. Har avslutat en triangelformad schal till dottern. Nu har jag börjat med skrynkelsockar i ljusgrå Alpaka till mig själv. Mönstret letade jag efter länge och fick det till slut av Annikas Pysselblogg. Hon kallar dem för Sylta Sockar.

Mobiltelefonen är nu reklamerad, så jag har inga bilder att lägga ut på stickade alster och annat. Är nu på jakt efter en ny telefon. Jag tänker ha den gamla som reserv då den kommer tillbaka. Nästa telefon måste bli en androidtelefon t.ex. Samsung Galaxy eller HTC . Det är viktigt att kunna överföra trådlöst bilder och filer. Att koordinera med datorn är snart ett måste även för mig.  Jag börjar bli glömsk att minnas tider så det är bra att ha ordning.

Har badat två gånger idag! Härligt.

Ha det gott alla!

En berättelse om Kärlek och mörker, Amos Oz

I ett inlägg den 5 juni skrev jag att jag börjat läsa Amos Oz’ bok En berättelse om kärlek och mörker. Berättade också om författaren Amos Oz, som verkar vara en fascinerande person. Han berättade i ”Babel” att han föredrar att kalla sin bok berättelse istället för roman. Jag har jag haft bloggpaus under läsandet, men den här underbara boken kräver en del av läsaren – inte bara tid. Reflektioner behövdes, anteckningar gjordes och té/kaffepauser intogs för att smälta en speciell mening eller händelse.

Boken skildrar kärlek, sorg och förföljelse. Föräldrarna hade förföljts från Ukraina och sedan genom länderna i Europa. Jag hade litet svårt att hänga med de första 50-60 sidorna, men när jag lärt mig hur han skrev var jag fast. Jag satte mig bara ned och njöt av berättelsen och det vackra språket. Jag hade uppehåll för det allra viktigaste: mat, sömn, styrketräningen m.m. En natt låg jag och läste till 1.

I boken är kriget  hela tiden närvarande, alla människor och släktingar som dyker upp i boken beskrivs kärleksfullt. Texten går i kringelikrokar och inte i tidsmässig följd. Berättelsen har tre huvudstråk: Israels historia, pojkens uppväxt under den tiden och hans mors sjukdom och död. Israels historia har jag fått ta del av i många andra böcker, för att inte nämna i verkligheten. Nej, det som fascinerar mig mest är den underbara beskrivningen av pojken. Att skriva med sådan distans till det som var så svårt kan inte ha varit lätt. Det tog författaren 50 år att våga närma sig sin mammas självmord.

För mig var det här en underbar läsupplevelse.  **********