I måndags var jag i Danderyd och provade ut en gördel för att underlätta mitt gående. För 1½ år sedan efter magnetröntgen fick jag diagnos lumbal spinal stenos. Har kanske nämnt det förut. Förutom Sjögrens-värken i händer och fotleder, som går att acceptera, har jag värk i ryggslutet, som klämmer åt nerverna. Domningar i bakre delen av ben och skinkor pågår i några timmar innan jag numera kommer upp. Det har förmodligen förvärrats av virusen, som inte gick över så snabbt. Min underbara husläkare – som klämde in mig i sitt schema i torsdags - insåg till slut att jag måste äta en annan sorts medicin för att klara min vardag.
Samtidigt fick jag ta nya prover, också svalgprov, eftersom jag har omväxlande frossa och feber på eftermiddagarna. Jag visade henne att jag hade en ärtstor svullen lymfkörtel i kinden. Hon ringde upp mig igår efter provtagningen och sa: - Det är någonting som pågår inuti dig, så jag skickar dig på lungröntgen. Då hade ytterligare en lymfkörtel svullnat på armen, Fy sjutton! Först tänker jag så, men sedan tänker jag att det kommer nog mycket värre saker som jag måste klara av senare i livet. Är det något jag är tränad på, är det att tackla svårigheter. Hon skulle vara bortrest i nästa vecka, men om körtlarna blir fler eller större, skulle jag kontakta jourhavande på VC. Efter allt beklagande blir det nu stretch och spikmatta och vila i eftermiddag.
Nu "vänder jag blad", har nyss varit ute och köpt en ros till barnbarnet E, hon ska firas med en middag ikväll. Den 30 fyller hon 13 år.
I eftermiddag tänker jag fortsätta min läsning av ”En spricka i kristallen”. Den verkar intressant, har läst halva. Sedan väntar Jan Myrdals ”Barndom."
Trevlig helg!
/Kajsastina
Inlägg
