Amaryllislöken på plats

 Den här tiden på året dricks det här mycket té och eldas ljus.  Idag ökade jag på trivseln med en amaryllislök. Får se hur den tar sig.

/Kajsastina

Herr Skalman med inbyggd sov- och ätklocka!

Bilden lånad av RuneA spicecomments

Att vi skulle ställa tillbaka klockan visste jag naturligtvis om då jag gick till sängs vid ettiden, men hade glömt det då jag vaknade kl 9. Att gå runt och räta på ryggen medan jag gjorde frukost tog ungefär en timme och först då jag lyssnade på P1 i radion blev jag påmind om tiden; ställde tillbaka klockan, klädde på mig och gick ut 30 min stavgång. Varken mer eller mindre. I fredags fick jag ändrade rörelser på bensträckarapparaten av sjukgymnasten Hon ökade vikten till 30 kg för benpressningsapparaten. Jag fick kämpa på: -  det ska kännas och ta emot men inte göra ont, sa hon. Hade jätteont i lördags, men idag är det bättre. Tydligen ska man orka en tyngd motsvarande sin egen vikt. Tur då att jag gått ned 13 kg!

Hon rekommenderade mig att fortsätta med 30 min promenad varje dag, också då jag hade ont. Väl hemma igen blev det frukost nr två: kaffe med mjölk och en knäckebröd med en ostskiva.  Det är litet märkligt att behöva träna för att orka med rehabiliteringsschemat i november.

Den här helgen har jag inte träffat några barn eller barnbarn. Vi träffas faktiskt inte varje helg, inte ens varannan, de lever ju sina egna liv. Men vi vet att vi finns för varandra, om det skulle behövas. Vi väninnor som är ensamboende vågar faktiskt inte gå ut på kvällarna för att hälsa på varandra utan träffas på dagtid. Dotter K´s man är hemma över helgen och packar ihop för nästa tjänsteresa och dotter M med familj håller på att inrätta sig i sitt nya sommarställe i Värmland. Nästa helg fyller A 11 år, så då blir det kalas. Minstingen E, 8, ska jag träffa i morgon - de har ju höstlov.

Nu skiner solen igen så jag går ut en sväng och strosar!
Ha en skön söndag!

/Kajsastina

En kvinna i sina bästa år

Jag har några nya goda vänner - mycket intressanta och äkta - fler än jag hade i Köping, där jag arbetade och bodde i över 20 år. Kan det bero på att jag har mognat och att jag möter andra mogna kvinnor? Kvinnor som tar vara på vardagens guldkorn, som delar med sig av sin humor och sitt allvar? Vi är några som tycker att vi äntligen blivit som det var tänkt att vi skulle vara innan det blev som det blev. Alltför många åsikter om vår person, alltför mycket kritik från närstående hade naggat vår självkänsla. Numera är vi många som struntar i vad andra tycker eller säger. Ingen utomstående kan påverka hur jag känner mig. Bara jag själv.

Idag har jag i alla fall träffat en dam/tant/kvinna som passerat en viss ålder. Alla talar om att ålder bara är en siffra och det kanske man kan säga, men det allra viktigaste hos en människa är att ha glimten i ögat, nyfikenhet och intresse för omgivningen och framför allt för andra människor. Själv var jag idag till vår Seniorträff för 50 minuters välbehövlig massage. Där träffar jag damen på bilden nedan och jag passade på att ta ett kort då hon häller ut den stora matbrödsdegen på bordet. Jag finner henne så äkta, hon beklagar sig aldrig över småsaker, hon har humor. Hennes hy är som porslin, man skymtar den blåa ögonskuggan och läppstiftet sitter som det ska. Efter hennes bakande och min massage hade vi en fin pratstund över en kopp kaffe.

Efter lunch fortsatte jag sedan för att vara med barnbarnskillarna från eftermiddagen till kvällen, då dottern hade telefonkonferens och mannen är i USA.

I morgon ska jag få nya instruktioner av sjukgymnast, så det är bäst att jag önskar en God Natt.

 

 

/Kajsastina