tisdag 15 juli 2014

Unforgettable, that's what you are



Satt ute på balkongen och solade benen och lyssnade på Sommar med Marianne Bernadotte via min lap top. Precis då jag satte på radion spelades en av mina favoriter, Unforgettable, that's what you are med Nat Cole King Cole, som jag - by the way - såg på Idlewild flygplats utanför New York med sin fru och fem barn. Året var 1960!

M Bernadotte hade intressant prat och bra musik, men nu hörde jag inte från början. På slutet nämner hon att hon väljer att minnas de som gått bort  i ljus hellre än att förmörkas i djup sorg. Hon avslutar med orden:

Det är för mötet med allt det nya jag lever.

/Kajsstina

Steglitsan ligger halvläst i bokhögen

Dottern har eftersänt Svenska Dagbladet till mig i tre veckor, då familjen är på semester. Faktiskt är det trevligt att kunna läsa med tidningen i handen och återgå till artiklar. Läser ju annars via datorn, men man måste ju prioritera som pensionär. I lördags den 12 hittade jag under Kultur: Ny antilista för författare att frukta, den med författaren, vars bok flest lägger ifrån sig oavslutad. Där finns den kritikerrosade boken Steglitsan av Donna Tartt. Den har legat oavslutad på mitt bokbord i två veckor. Vet inte riktigt varför, men den är på 780 sidor och i pocketformat. Jag är inte ensam om det här förstår jag då jag såg resultaten från undersökningen,

Istället har jag läst inte så tunga, men bra böcker. Glasverandan, Ann Cleevers, Tröstaren, Karin Wahlberg, Gunnar, Bo Hansson och just nu Nära Eden av Anita Shreve. Det är inte alltid jag kommer ihåg att anteckna böckerna jag läst. Min halvårslista för 2014 är på gång, men det är ju sommar. Än så länge är jag hemma och är kattvakt, men ska snart ge mig iväg till Västmanland och Värmland.

I morgon väntar styrketräningen!

/Kajsastina

Nobelpristagaren Nadine Gordimer är död



Den sydafrikanska författaren Nadine Gordimer är död. Hon blev 90 år gammal och hon har i sitt författarskap ägnat stora delar av sitt författarskap ẗ att bekämpa apartheid. Den bok jag själv minns att jag läste är Burgers dotter, men det är längesedan. 

Citat om boken ur 100 vägar till Afrika. Den här webbsidan har jag de senaste haft stor användning av då jag läst många böcker skrivna av afrikanska författare.  

Rosa Burger är dotter till en legend och ett helgon. Själv är hon ingen. Fadern Lionel Burger är läkare, men framför allt en kommunist och idealist som deltar i kampen mot apartheid. När kommunistpartiet förbjuds 1950, går rörelsen under jorden, men kampen fortsätter. Modern Cathy Burger var aktiv inom fackföreningsrörelsen. Hon dog tidigt, men fadern och omvärlden fortsätter att putsa hennes gloria. Kampen går före allt annat i det burgerska hemmet. När fadern slutligen döms till livstids fängelse och dör några år efter domen är han redan en legend bland de sina. Men vem är Rosa, hans dotter? Hon vet inte själv. Omgivningen vet vem hon är, tar för givet att hon ska fortsätta kampen för idealen. Rosa har emellertid genomskådat kommunismen, hon har avfallit från den rätta tron. 1950-talets kommunistiska missgärningar i Europa fick henne att ta avstånd och Lionel Burger och hans vänners kommunistiska strategier blev med åren patetiska. Hennes klarsyn paras inte med emotionell mognad. I det burgerska hemmet har barnvakterna avbytt varandra medan föräldrarna kämpat för saken. Hennes känslor ligger i träda.


lördag 12 juli 2014

Citron- och rabarberpaj


Dagens efterrätt var en citron- och rabarberpaj. Receptet funnet i tidningen Senioren som jag annars bara ögnar igenom snabbt och kastar direkt. Jag läste tidningen mer noggrant, då den innehöll ett reportage om Lena Linderholm, mycket intressant. Kan berätta att jag på 70-talet hade sju skivor av hennes man Gösta. Han var mycket poppis på våra fester då. Ok, pajen då? Jo, supergod! Tyvärr tog det tid att göra själva krämen inuti men jag delade upp alla tre moment med pauser mellan.

Texten här till höger "När morgonen gryr"   är klickbar och du får lyssna på en sommarballad.

/Kajsastina




fredag 11 juli 2014

Ursäkta röran

Idag har det fläktat och mitt humör har varit på topp på grund av svalkan. Satt ute på balkongen i skydd av min bambuvägg och lekte med bloggens layout. Ville förenkla den, men gömmer bort mellan förändringarna hur lång tid det tar så fort man börjar röra i inställningarna. Att få in html-koden för mallen tog tid och nu vågar jag inte ändra den. Det är en hel del kvar att göra, men det får vara så här tills jag har mer tid. Sen eftermiddag fikade jag med en vän och vi hade, som alltid, ett bra samtal om det mesta här i livet. 


Soliga hälsningar

/Kajsastina