Satt ute på balkongen och solade benen och lyssnade på Sommar med Marianne Bernadotte via min lap top. Precis då jag satte på radion spelades en av mina favoriter, Unforgettable, that's what you are med Nat Cole King Cole, som jag - by the way - såg på Idlewild flygplats utanför New York med sin fru och fem barn. Året var 1960!
M Bernadotte hade intressant prat och bra musik, men nu hörde jag inte från början. På slutet nämner hon att hon väljer att minnas de som gått bort i ljus hellre än att förmörkas i djup sorg. Hon avslutar med orden:
Det är för mötet med allt det nya jag lever.
/Kajsstina