måndag 1 juni 2015

Hundra sommardagar - dikt av Cajenn




Hundra sommardagar
Var glad min själ åt vad du har nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

~ Cajenn ~
Visst är den här sommardikten fin?
Ha det gott!
/Kajsastina

söndag 31 maj 2015

En smakebit på Søndag


På söndagarna är det många bokbloggare som lämnar ett smakprov på Maris blogg Flukten fra virkeligheten. Det är roligt att få boktips från andra bokbloggare. Den enda regeln som finns är: No spoilers. Här kan du läsa flera inlägg från den bloggen.





Citat från bokomslaget: "När Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda kvinnorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är också en en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt i Afghanistan."

Jenny Nordberg, om är journalist och kolumnist på SvD har rest runt i Afghanistan i fyra år och intervjuat kvinnor. Hon har sedan skrivit boken De försvunna flickorna i Kabul. Titeln syftar på bachanita posch, som betyder klädd som en pojke.

Här kommer min smakebit ur boken:

"En kvinna som kommer hem med en son kan bli firad med en nasrah-ceremoni, med musik och böner. Mat och dryck kommer att bäras fram i överflöd. Den nyblivna modern får presenter, ett dussin kycklingar eller en get, för att fira det hon har åstadkommit. Kanske kommer hon att få några hekto smör för att amningen ska gå bra, så att pojken blir frisk och stark. Hennes status höjs bland kvinnorna i huset. Den kvinna som kan leverera söner är framgångsrik och avundsvärd. Hon är lyckad och en god hustru. Om en dotter föds händer det att den nyblivna modern går gråtande ut ur förlossningsrummet. Hon återvänder till byn med huvudet sänkt i skam och hånas av släktingar och vänner. Hon kan bli nekad mat i flera dagar. Hon kan bli slagen och skickas ut till uthuset att sova bland djuren som straff för att ha påfört familjen ytterligare en börda. Om modern till en nyfödd dotter redan har flera döttrar kan hennes man bli förlöjligad som en vekling som naturen vägrar att samarbeta med, en mada posht. Han vars kvinna bara föder flickor. 
...


I ett annat hem några dagar tidigare får jag höra hur en trettonårig bacha posh blev påkommen av familjens tidigare grannar. En som var med i samma fotbollslag hörde ett rykte om att hon egentligen var en flicka. Strax därefter omringade pojkarna i laget henne och krävde att hon skulle visa sin könstillhörighet. När hon skulle försöka slita sig loss samlades åskådare runt dem. Flickans far kom springande för att försvara henne och slog ner några av de unga pojkarna för att de hade kommit för nära hans dotter. Grannarna blev rasande - men inte på pojkarna. De hade inte gjort något fel alls. Skulden var helt och hållet faderns. Han hade låtit sin dotter spela fotboll med tonårspojkar, det gjorde honom helt ansvarig för slagsmålet på gatan. Vad var han för en man? "

/Kajsastina

lördag 30 maj 2015

Nu sjunger marken under mina fötter (en försommardikt).


Bilden lånad från natur.org
Nu sjunger marken under
mina fötter
och lekfull vindil blåser
i mitt hår
där gnolande och
sommaryr jag går
en väg med blekt tallbarr
och blanka rötter
som solen full med
gröna fläckar sår …

Bilden lånad från svensknaturifokus.se 
Mot skrovlig tallbark
fågelnäbbar spika
och ludna bromsar brumma mig förbi
ur molnen skär en svalsvärms
visselskri

Jag själv är flygstark
och jag ville skrika
mig hes av glädje
för att jag är fri …


Bilden lånad från alltomträdgård.
Det är så stort att jag
får gå på jorden,
ännu en sommar, full av
doft och sken
och bjudas in av varje
dikesren
till smultronmiddag på
de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod,
ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara …
som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)


Hej Ingrid. Det här är, förutom "Han kom som en vind", en av mina favoritdikter   på försommaren! 

Trevlig helg alla som tittar in 

/Kajsastina