Syndafloder av Kristina Ohlsson

I förra veckans läsning ingick också Kristina Ohlssons bok Syndafloder. Jag ville ha något lättläst och det var den verkligen —  lättläst men inte speciellt bra. Inledningen var ganska lovande och det var intressant att följa den sista delen med huvudpersonerna Fredrika Bergman och Alex Recht. Jag har kanske inte läst alla tidigare böcker i den här serien, men det här är den avslutande med dem. 

Smaken är som baken — tudelad!  

Nu bestämmer jag mig för att sluta läsa deckare. Visst kan det vara spännande och avkopplande att läsa något mer lättsmält, men tyvärr har jag inte den tiden. Speciellt då jag bara blir arg att jag har ägnat tid som jag kunnat läsa eller göra annat. 

Jag tänker inte skriva någon utförlig bedömning. Handlingen började bra och hennes språk är också bra. Finner ändå inte motiven trovärdiga och så alla dessa villospår och ledtrådar, som inte leder någonstans. 

En författare måste kunna avsluta sin bok i tid, vilket jag tycker är bokens sämsta del. En massa onödiga sidor på slutet med avslut på avslut. 

Jag ger boken 2 p /5 p