tisdag 14 november 2017

Husdjuret av Camilla Grebe - lagt till på önskelistan






Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat.

Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid.

Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet.

Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

Camilla Grebes Husdjuret ären fristående fortsättning på den kritikerrosade Älskaren från huvudkontoret från 2015som har översatts till fler än 20 språk och sålts till ett av USA:s största filmbolag. Det är en berättelse om vår samtid, om identitet och om de lögner vi berättar för andra och de vi själva väljer att tro på.

"Camilla Grebes Husdjuret är en ruggigt bra, fristående, uppföljare till hyllade Älskaren från huvudkontoret. Rasande skickligt och välskrivet byts perspektiven i berättelsen om ett gammalt mord i ett avfolkat samhälle i Sörmland." Tara

måndag 13 november 2017

Impignement i axel



Nu har det åter hopat sig med små men besvärliga symptom i min kropp, som gör att jag måste ligga lågt med att använda tangentbordet. En nerv som ligger inklämd i axeln och värken strålar också ned i överarmen och handen. Ett sätt att bli bättre är att avstå från arbete med både dator och mobiltelefon (har tagit bort FB från telefonen). 

Repetitivt arbete i axelhöjd är i mitt fall orsaken. Jag har ägnat mig åt att arbeta vid tangentbord sedan början av 60-talet. (Hade hög hastighet vid maskinskrivningen med touchmetoden.) Trodde att det skulle bli mindre sådant då jag utbildade mig till yrkeslärare, först kontorslärare (med ämnen Stenografi, Svensk Affärskommunikation, Bokföring vid dator, Maskinskrivning. Men sedan slutet av 80-talet blev det mest datorer som användes med ordbehandling och kalkylering osv. Hade mycket ont i hö axel för 10 år sedan och fick akupunktur som hjälpte, men först efter ca 10 behandlingar. Nu som pensionär borde jag inte få tillbaka problemen, men åldern kan också vara ett problem här. Värken och sjukvårdskontakten blev stressig, då min husläkare har slutat. VC försökte ge mig en husläkare, som jag besökte en gång tidigare, faktiskt redan i somras, då jag hade ont i armen. Kunde inte lyfta en kopp och hade ont i armen. Tänkte först inte själv på att det kunde vara axeln som låg bakom, men det är väl inte patienten som ska ställa diagnos! Hon tyckte jag skulle slappna av. Sådant prat från läkare fick man  på 80-talet, men nu 2017 trodde jag läkarna hade slutet misstro värkpatienter, speciellt som jag har tre diagnoser som ger värk. Vår kommunikation brast verkligen. Skickade mail till mina vårdkontakter och fick svar från en äldre läkare som ansåg att den här unga kvinnliga läkaren var min husläkare. Därför sände jag ett nytt mail, där jag meddelade att jag inte har valt henne och inte heller vill ha henne som husläkare. Inget svar. Så nu för 3:e gången sände jag bara ett formellt mail och bad om en läkartid för att få remiss till ortoped. Hade i veckan varit ett par dagar i Västerås och kom hem vid ½ 6 på torsdagkvällen, då en läkare ringer och ger mig tid till måndagen. Han var en ung läkare, men mycket trevlig och kommunikativ. Ställde rätt frågor. Så läkarens ålder spelar inte någon roll. Tre läkare har gått i pension och några nya har inte anställts. Den här mannen blir klar med specialistutbildningen i april, så då kan jag köa hos honom. Han ordnade remiss också och dit ska jag på onsdag. Hoppas det ordnar sig, men det tar tid. Tycker synd om övrig personal på VC, men ledningen är helt klart dålig, som inte lyckats lösa problemet sedan några år. 

Ska försöka skriva om boken Miraklet (Emma Donoghue), som jag läst nyligen och gillade. Skriver ingen bedömning om boken Romanerna om Patrick Melrose, som var dålig enligt min smak.

Nu ska jag ta värktabletter och duscha varmt på axeln. Det går inte att avstå helt från att göra saker. Stickningen ligger också nere, så allt pågående får bli till nästa jul.

Kajsastina

















söndag 17 september 2017

Pakten, ny bok på läsplattan




Så här beskriver Bokus boken:

En thriller i sektmiljö, för läsare av »Gone Girl« och »Kvinnan på tåget«. Du kommer aldrig att se på äktenskapet på samma sätt igen ...

Nygifta Alice och Jake får ett märkligt erbjudande av en man de träffar på sitt bröllop: att de ska gå med i något han kallar Pakten. Målet för Pakten är tydligt: att hjälpa varandra till lyckliga livslånga äktenskap. Här finns personer från samhällets toppskikt, som delar allt men låtsas att de inte känner varandra om de råkas på stan.

Till en början verkar reglerna rimliga: Svara alltid i telefon när din partner ringer. Planera en gemensam resa minst en gång i kvartalet. Nämn aldrig Pakten för någon utomstående.

Alice och Jake sveps till en början med i gemenskapen och auran av framgång. Tills en av dem bryter mot en regel.

När det går upp för dem vad det är för slags kontrakt de har skrivit under, börjar deras nya liv att framstå som en ond dröm.

Pakten, liksom äktenskapet, är något man förbinder sig till på livstid. Och de andra paren är beredda att ta till vilka medel som helst för att helga målet.


torsdag 31 augusti 2017

Underbara augusti och min bokläsning

Jag hade sett fram mot augusti månad, en för mig skön månad då allergierna mot allt som växer avtar och trots att det är kyligare värmer solen. De regniga dagarna har jag ändå gått ut med regnkappan på men plötsligt har halva månaden gått. Sommaren före augusti har jag också haft det skönt med Qigong under äppelträden två gånger i veckan. Utflykter och mina dagliga promenader utan Pontus (sommarlov) men med mina pumpstavar och kaffetermos i ryggsäcken! Hoppas nu på brittsommar i september! 

Åergår till det som bloggen egentligen handlar om; min bokläsning. Det växte ett träd i Brooklyn var en underbar bok.  Tyvärr fanns inte del 2 av Det växte ett träd i Brooklynn inne på biblioteket. Får se om jag och K köper den. 



Jag ger boken 5 p /5 p 



Skoningslös och oförglömlig

En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.En av årets bästa böcker enligtThe New York Times * The Washington Post * The Wall Street Journal * NPR * Vanity Fair * Vogue * Minneapolis Star Tribune * St. Louis Post-Dispatch * The Guardian * O, The Oprah Magazine * Slate * Newsday * Buzzfeed * The Economist * Newsweek * People * Kansas City Star * Shelf Awareness * Time Out New York * Huffington Post * Book Riot * Refinery29 * Bookpage * Publishers Weekly * Kirkus

fredag 25 augusti 2017

Möten med människor


Efter min pensionering flyttade jag  från en liten stad i Västmanland till Sollentuna, en förort till Stockholm. Närmare bestämt till Edsberg, som det skrivits mycket om i massmedia på grund av skjutningar, bilbränder och annat. Det är 10 år sedan jag kom hit och det har förändrats och blivit mångkulturellt. Vi har nu många utlandsfödda i omgivningen. Många pensionärer klagar, men själv tycker jag att de i stort sett tillför oss mycket positivt.

Spontana möten: 
Exempel 1. Nyss hemkommen efter hundpromenaden delade jag hiss med en ung man som alltid ser glad ut och säger hej. Jag tryckte på min vån 5 och på hans 7. Kommer du ihåg det? Sedan: "har du haft en bra dag?" Efter en lång arbetsdag orkade han bjuda på sig själv. Detta korta samtal i hissen kändes bra. Jämför med mina 23 år i den lilla västmanländska staden, där man sällan hälsade, även om man möttes dagligen. 

Tidigare  möten idag:
Exempel 2. Tre utrikesfödda ungdomar kom från skolan, de hade missat bussen och frågade om de fick klappa hunden. De skrattade och konstaterade: "du har bruna ögon som vi". De pratade om skolan och annat och då de gick sa de: "ha en bra dag". Friska, unga, men säkert traumatiserade ungdomar som kommer att bli en tillgång i Sverige. 

Exempel 3: Hissen upp på hemvägen: en stolt utrikesfödd pappa som visade upp sin 10 dagar gamla dotter. Han var som ett solsken hela han. 

Till sist ett möte tidigt i morse, första hundpasset. Man kan inte tro att jag gör annat än pratar med folk, men det är spontana möten som rör sig om några minuter. Går ju ut med hunden 4 gånger om dagen. En hantverkare, född i Sverige, står utanför med sin bil och lastar in verktyg. Han frågar om han får hälsa på hunden. Ja, du kan försöka, säger jag. De senaste dagarna har vovven väjt undan för två damer, gömt sig bakom min rygg, ett helt nytt beteende hos honom. Mannen hade haft hundar och sa: "det kan vara att de närmat sig honom för bryskt". Eller också är han i hundens "spökålder", en utvecklingsfas i unghundens ålder. Efter att han berättat om hur han tar hand om sin sjuka mormor på helgerna kände jag mig så rörd och hela dagen har jag haft den här lyckokänslan. Vilka människor det finns, om man vågar närma sig dem. 

Kajsastina